Återstart

Jag kom igång bra i höstas med sex inlägg på samma dag. Men det blev väl lite "fett ös - medvetslös"; det blev inte fler inlägg. Men nu ska jag ta tag i det igen. Jag har så många tankar som jag vill ge ord.

Mina sex första inlägg blev om ekonomi. Ganska lustigt med tanke på att jag inte är ekonom utan en fysiker som jobbar som mjukvaruutvecklare. Men faktum är att ekonomi är en av de få vetenskaper, om man nu kan kalla den det, som påverkar människor direkt och som man inte blir utstött av att diskutera med icke-ingenjörer. När jag var tio och ville förklara för min mamma hur växlarna på en cykel fungerar sa hon att jag fick en femma om jag lät bli. Livet är hårt för den nyfikne.

Men nu ska jag vidga mina vyer från ekonomi men likväl är det där jag tar avstamp.

Jag hittade idag en artikel ur marsnumret av Wired online (var för snål för att köpa numret) om den matematiska funktion som de ansåg låg bakom finanskrisen, den så kallade Gaussian Copulafunktionen. Jag rekommenderar starkt att läsa artikeln för den är hemskt läsvärd. Jag ska inte ta och repetera den här men slutsatsen var i princip att då funktionen enbart tar hänsyn till tidigare datapunkter om priset för olika instrument för att bedöma kopplingen mellan dem så får vi enbart fram en modell som fungerar under liknande omständigheter som historiken tar upp.
Då vi inte tidigare har råkat ut för en liknande finanskrash så kunde inte heller modellen förutse kopplingen mellan olika instrument och när finansvalparna trodde de var säkra minskande värden av olika instrument så dök alla samtidigt vilket modellen inte förutsåg.
De jämför sedan med boken The Black Swan av Nassim Nicholas Taleb som handlar just om hur man ska handskas med oväntade händelser (där den svarta svanen representerar något som man inte kunde föreställa sig innan man väl såg den). Jag har inte läst boken ännu men när jag har kryssat av Krisen av Krugman och Optimal State Estimation av Simon ska jag absolut göra det.
The Black Swan går i korthet ut på att det finns tre typer av händelser i varje system som ska analyseras.

1. De händelser vi vet påverkar
2. De händelser som vi inte vet påverkar men vi borde kunnat förutse
   
3. De händelser som vi inte vet påverkar men som vi aldrig skulle kunnat förutse

Ofta misstas händelser av typ 3 som typ 2 i efterhand då vi människor är fantastiska på att hitta mönster som inte existerar. Men faktum är att många händelser är oförutsägbara. Det är de helt enkelt för att de är ovanliga. Du kan inte göra statistik över händelser som händer extremt sällan, inte förrän de har hänt i alla fall. Och då är sannolikheten 100% som Hasse och Tage skulle ha sagt.
Så vad Taleb föreslår är att vi inte ska gräva ner oss i att hitta modeller för händelser av typ 3 utan istället jobba för att kunna klara av att hantera oväntade händelser när sannolikheten för att de har hänt är 100%. Och här lämnar jag nu ekonomin värld ett ögonblick och tar ett snedsteg in en mjukvaruutvecklares värld.

För sedan i mitten av 90-talet så är det exakt detta problem som man arbetat med i mjukvaruprojekt. När man leder ett mjukvaruprojekt så finns det tio tusen obestämbara faktorer och de skiftar dagligen. Så vad som har dykt upp är vad man kallar agil utveckling. Agil utveckling går ut på att man ska ta beslut så sent som möjligt och att man ska utveckla mjukvaran i små, små steg. Genom att bygga mjukvaran bit för bit där varje bit adderar värde till produkten så är risken i varje ögonblick låg. Om man istället hade byggt ett program som en gigantisk monolit så hade värdet inte uppenbarat sig förrän utvecklingen varit klar och därmed skulle risken vara stor fram till sista dagen.

Så när Taleb pratar om att lära sig hantera svarta svanar då borde han helt enkelt ta en titt på mjukvaruutveckling där problemet nu har behandlats i ett femtontal år. Förresten borde alla som arbetar i projekt och med att driva företag ta en titt på de här metoderna, de är otroligt värdefulla för alla.

Tillbaka till ekonomi. Jag läste en kurs i företagsplanering på Stockholm School of Entrepreneurship i våras och där pratade vi en himla massa om riskkapital. Riskkapital använder man när man försöker starta ett företag där man inte förväntar sig vinst på länge utan behöver arbeta ett långt tag utan inkomster, ett så kallat raketföretag. Lite så där i förbifarten nämde de att det endast är ca 1% av nystartade företag som får riskkapital. Snacka om att ha fel fokus på kursen.

Hade jag lagt upp kursen hade jag istället pratat om hur agila metoder kan användas i uppstarten av företag för att bygga värde och därmed kontinuerligt över en längre tid, så kallade gasellföretag. Genom att göra det kan man få inkomster snabbt vilket ger än bättre kassaflöda än hos raketföretag och därmed slipper man riskkapitalet och de där riskkapitalisterna som måste ha sin Exit inom tio år.

Nu började jag prata om finanskrisens ekonomi, tog en sväng runt mjukvaruutveckling och slutade vid hur nya företag bör drivas för att få oss ur finanskrisen. Cirkeln är sluten och jag hoppas vad som fås ut av det här inlägget inte är en fatalistisk inställning till att vi inte kan undvika svarta svanar utan den optimistiska inställningen att vi inte behöver undvika dem utan att vi istället kan hantera dem med agila metoder.

Long Tail

Håller på att läsa The Long Tail just nu. Det var ju en kultbok för ett par år sedan men bättre sent än aldrig.

Har bara kommit halvvägs ännu men vad som slår mig (förutom att författaren återupprepar sig gång på gång) är att medan han är positiv över hur mycket pengar det går att tjäna på den långa svansen så vad det leder till är att enbart de som kan sälja alla produkter kan tjäna pengar. De som har enskilda produkter ute i svansen är lika körda som tidigare.

ITunes Store kan tjäna pengar på att sälja miljoner olika låtar som enbart säljer 3 gånger per år men låtförfattarna då? Har jag gjort en låt så säljer jag bara 3 gånger per år mot kanske 0 tidigare. Det är inte mycket pengar ändå. Likadant är det med google och adSense. Varje bloggägare tjänar inte många ören, men google tjänar miljarder.

Det är bara att inse, ska man tjäna pengar på nätet så måste man utnyttja folk som vill göra saker utan att tjäna pengar. Typ bloggare.

Varför handla på börsen i stället för på fotboll

Det finns två stycken skolor i ekonomin, antingen de som tror att börskurserna speglar all information som finns marknaden och så finns det de som tror att det finns oregulariteter i börskurserna.

Om det finn oregulariteter så finns det pengar att tjäna om man kan hitta dem, annars inte.

Men vad finns det egentligen för mer information som påverkar börskurserna än börskurserna själva? Visst, varje börskurs är kopplad till ett företag. Men ärligt talat, när speglade en börskurs ett företags riktiga värde senast? Typ aldrig!

Den enda relationen beror på att folk tror att det finns en relation. "Kvartalsrapporten var bra - då köper jag aktien" tänker folk. Men det uttalandet saknar en koppling mellan kvartalsrapporten bra och köpa aktien. Sannare vore att säga "Kvartalsrapporten var bra - folk brukar köpa aktier när kvartalsrapporter går bra - när folk köper aktier går kursen upp - då köper jag aktien". Då blir händelsen kvartalsrapporten bara en trigger. Det finns alltså ingen reell koppling mellan företags framgång och dess börskurs.

Den reella koppling är enbart mellan vad man tror kommer hända med börskursen senare jämtemot var den står idag. All information om börskursen finns alltså i börskursen själv. Och om all information finns där och den ändå går som en jojo så tycker jag det lutar åt att kurserna är en stokastisk process som inte går att förutsäga mer än roulette.

Nä, tacka vet jag spel på fotboll. Där är det objektivt vilka som vunnit matchen när matchen är slut. Det händer inte att man förlorar sina pengar fastän man satsat på rätt lag. Detta till skillnad på börskurser där kursen kan gå ner fastän företaget levererar bra rapporter.

och så reglering av börskurser

Någonsin funderat varför börskurserna inte är kontinuerliga fina kurvor?

Har en gång hört att ca 60% av all börshandel sker genom autonoma system. Med andra ord - datorer köper av datorer. Så hur kommer det sig att vi kan reglera kärnkraftverk men inte börskurser.

Sanningen är att att ingen försöker reglera den. Alla som äger aktier vill att de ska gå upp. De försöker med andra ord skapa ett instabilt system som går uppåt för evigt. Men sen har vi verkligheten som lite då och då knackar på dörren med svart kåpa och lie, och när den gör det så tror alla handlare att alla andra handlare kommer sälja varefter alla de gör det. Pang! så går kursen ner igen.

Bankkraschen och assymetrisk information

Läste precis en artikel i DN (Vad var det som hände?) om finanskrisen. Det är tre professorer ( Mats Larsson, Per Strömberg och Martin Flodén) som alla ger sin bild av vad det hände.

Deras slutsatser går i princip ut på att bostadslån har givits som egentligen inte borde ha givits. Sedan har dessa bostadslån paketeras om och sålts vidare av bankerna. I och med vidareförsäljningen har informationen om riskerna med lånen försvunnit eller till och med medvetet förvridits (det är en fördel för en bank att tona ner riskerna med en produkt de säljer). I andra ord, vad det egentligen handlar om är asymmetrisk information.

När en person tar ett lån kollar den långivande banken upp att han eller hon har rimliga möjligheter att betala tillbaka lånet. Det finns en massa information som banken har tillgänglig om låntagaren (arbetsgivare, lön, bostadsort etc.). Men sen när banken väl säljer lånen vidare så buntar de ihop en massa låntagare och deras lån till en produkt och ger den en riskbedömning. I och med ihopbuntningen försvinner en massa information. Köparen har antagligen inget annat att gå på än den säljande bankens riskbedömning.

Sen är det säkerligen så att den köpande banken i sin tur buntar ihop ännu fler låneprodukter och säljer vidare ännu längre upp i kedjan. Igen, i hopbuntningen försvinner information.

Så i slutändan så sitter den X antal banker med en massa lån som de inte har informationen att bedöma risken för. Och sen för att göra det ännu värre så är dessa banker börsnoterade. Aktiehandlarna kan inte mer än gissa vilka banken som har dåliga lån - inte ens bankerna själva vet det ju, än mindre marknaden. Så när ryktet börjat gå att några banker sitter med Svarte Petter blir alla bankerna paria och så dyker aktiekurserna. Inte heller andra banker vet vad lånestatusen hos sina grannbanker och därför vågar inte de låna ut pengar till de olycksdrabbade bankerna. Allt penningflöde som behövs för en stabil marknad stannar av. Det är på grund av detta som staterna/riksbankerna i olika länder väljer att gå in med t.ex. lån till banker.

Men vad har egentligen hänt med ekonomin sen innan krisen. Egentligen ingenting förutom spridningen av information.

Nu pratar man mycket om hur vi ska lösa bankkrisen. Vissa säger att man ska låta marknaden styra och låta undermåliga banker får gå i konkurs och andra säger att bankerna är för stora för att låtas gå i konkurs.

Sen har vi frågan om regleringar. I veckans Focus läste jag en intervju med Peter J. Wallison, rådgivare åt Reagan. Artikeln avslutas med frågan och svaret:

Kan det bli för mycket reglering?
- Ja, det finns en fara för det. En alltför hårt reglerad marknad kan inte fungera ordentligt.

Antar att det är det traditionella svaret från en republikan. En demokrat hade antagligen sagt tvärt om. Själv ställer jag mig lite vid sidan och säger att om vi har rätt regleringar så behöver vi inte så hårda.

Hört talas om Boids? Det är en datorsimulering av flockbeteende hos fåglar. I princip har man kommit fram till att det behövs tre enkla regler för att få fåglarna att flyga i flock:

1. Flyg inte för nära dina grannar
   
2. Flyg i samma riktning som dina grannar
3. Flyg mot mitten av gruppen
   

That's it! Alternativet hade varit att bygga upp en komplext regelverk som styrde varje enskild situation och beteende. Det skulle ge ett väldigt mekaniskt och stelt system. Det är just detta som Wallison är rädd för. Jag tror han har rätt. Men lösningen är inte bara att avreglera marknaden, lösningen är istället att välja rätt regleringar.

Min personliga gissning är att en reglering som skulle kunna ge enorma resultat är lagar som försöker minimera assymetrisk information. Hade bankerna vetat risken med sina placeringar så hade de antagligen varit mycket mer restriktiva med att köpa dem vilket i sin tur skulle leda till att potentiella låntagare utan tillräckliga finansiella muskler inte skulle kunna få låna. Problemet löst!

I alla fall för bankerna, inte för låntagarna utan lån.

Ideas overload - en introduktion

Den här bloggen kommer handla om mina tankar om samhället, teknologi, information, relationer och allt annat jag tycker är intressant.

För att dra det kort är jag en nybakad teknisk fysiker som jobbar som software designer hos Ericsson. Men det är inte mig den här bloggen kommer handla om i första hand, det är tankarna som kommer i första hand.

Håll till godo, nu börjar vi...