Återstart

Jag kom igång bra i höstas med sex inlägg på samma dag. Men det blev väl lite "fett ös - medvetslös"; det blev inte fler inlägg. Men nu ska jag ta tag i det igen. Jag har så många tankar som jag vill ge ord.

Mina sex första inlägg blev om ekonomi. Ganska lustigt med tanke på att jag inte är ekonom utan en fysiker som jobbar som mjukvaruutvecklare. Men faktum är att ekonomi är en av de få vetenskaper, om man nu kan kalla den det, som påverkar människor direkt och som man inte blir utstött av att diskutera med icke-ingenjörer. När jag var tio och ville förklara för min mamma hur växlarna på en cykel fungerar sa hon att jag fick en femma om jag lät bli. Livet är hårt för den nyfikne.

Men nu ska jag vidga mina vyer från ekonomi men likväl är det där jag tar avstamp.

Jag hittade idag en artikel ur marsnumret av Wired online (var för snål för att köpa numret) om den matematiska funktion som de ansåg låg bakom finanskrisen, den så kallade Gaussian Copulafunktionen. Jag rekommenderar starkt att läsa artikeln för den är hemskt läsvärd. Jag ska inte ta och repetera den här men slutsatsen var i princip att då funktionen enbart tar hänsyn till tidigare datapunkter om priset för olika instrument för att bedöma kopplingen mellan dem så får vi enbart fram en modell som fungerar under liknande omständigheter som historiken tar upp.
Då vi inte tidigare har råkat ut för en liknande finanskrash så kunde inte heller modellen förutse kopplingen mellan olika instrument och när finansvalparna trodde de var säkra minskande värden av olika instrument så dök alla samtidigt vilket modellen inte förutsåg.
De jämför sedan med boken The Black Swan av Nassim Nicholas Taleb som handlar just om hur man ska handskas med oväntade händelser (där den svarta svanen representerar något som man inte kunde föreställa sig innan man väl såg den). Jag har inte läst boken ännu men när jag har kryssat av Krisen av Krugman och Optimal State Estimation av Simon ska jag absolut göra det.
The Black Swan går i korthet ut på att det finns tre typer av händelser i varje system som ska analyseras.

1. De händelser vi vet påverkar
2. De händelser som vi inte vet påverkar men vi borde kunnat förutse
   
3. De händelser som vi inte vet påverkar men som vi aldrig skulle kunnat förutse

Ofta misstas händelser av typ 3 som typ 2 i efterhand då vi människor är fantastiska på att hitta mönster som inte existerar. Men faktum är att många händelser är oförutsägbara. Det är de helt enkelt för att de är ovanliga. Du kan inte göra statistik över händelser som händer extremt sällan, inte förrän de har hänt i alla fall. Och då är sannolikheten 100% som Hasse och Tage skulle ha sagt.
Så vad Taleb föreslår är att vi inte ska gräva ner oss i att hitta modeller för händelser av typ 3 utan istället jobba för att kunna klara av att hantera oväntade händelser när sannolikheten för att de har hänt är 100%. Och här lämnar jag nu ekonomin värld ett ögonblick och tar ett snedsteg in en mjukvaruutvecklares värld.

För sedan i mitten av 90-talet så är det exakt detta problem som man arbetat med i mjukvaruprojekt. När man leder ett mjukvaruprojekt så finns det tio tusen obestämbara faktorer och de skiftar dagligen. Så vad som har dykt upp är vad man kallar agil utveckling. Agil utveckling går ut på att man ska ta beslut så sent som möjligt och att man ska utveckla mjukvaran i små, små steg. Genom att bygga mjukvaran bit för bit där varje bit adderar värde till produkten så är risken i varje ögonblick låg. Om man istället hade byggt ett program som en gigantisk monolit så hade värdet inte uppenbarat sig förrän utvecklingen varit klar och därmed skulle risken vara stor fram till sista dagen.

Så när Taleb pratar om att lära sig hantera svarta svanar då borde han helt enkelt ta en titt på mjukvaruutveckling där problemet nu har behandlats i ett femtontal år. Förresten borde alla som arbetar i projekt och med att driva företag ta en titt på de här metoderna, de är otroligt värdefulla för alla.

Tillbaka till ekonomi. Jag läste en kurs i företagsplanering på Stockholm School of Entrepreneurship i våras och där pratade vi en himla massa om riskkapital. Riskkapital använder man när man försöker starta ett företag där man inte förväntar sig vinst på länge utan behöver arbeta ett långt tag utan inkomster, ett så kallat raketföretag. Lite så där i förbifarten nämde de att det endast är ca 1% av nystartade företag som får riskkapital. Snacka om att ha fel fokus på kursen.

Hade jag lagt upp kursen hade jag istället pratat om hur agila metoder kan användas i uppstarten av företag för att bygga värde och därmed kontinuerligt över en längre tid, så kallade gasellföretag. Genom att göra det kan man få inkomster snabbt vilket ger än bättre kassaflöda än hos raketföretag och därmed slipper man riskkapitalet och de där riskkapitalisterna som måste ha sin Exit inom tio år.

Nu började jag prata om finanskrisens ekonomi, tog en sväng runt mjukvaruutveckling och slutade vid hur nya företag bör drivas för att få oss ur finanskrisen. Cirkeln är sluten och jag hoppas vad som fås ut av det här inlägget inte är en fatalistisk inställning till att vi inte kan undvika svarta svanar utan den optimistiska inställningen att vi inte behöver undvika dem utan att vi istället kan hantera dem med agila metoder.